Pratade med min Pappa idag, han hade sett ett vårtecken.

En hel flock med MTB-cyklister kom åkande nere vid deras hus, det har varit riktigt fint väder och solen tittade fram ett tag. Det är livsfarligt, men man får lite vårkänslor. Även Yvonne kom hem med samma ord på läpparna. Hon hade tagit en bild på en liten krabat som förmodligen precis som vi låtit luras till att tro att våren är närmare än vad den är.

I förmiddags skulle jag som jag lovat sticka ner i källaren och rulla Route 2 på cykeln. Detta gjorde jag, men ibland känns det som om alla vet exakt när jag inte vill bli störd. Jourtelefonen ringde två eller tre gånger under tiden. Finns det något mer irriterande när man försöker fokusera på en uppgift, enligt min mening är svaret NEJ!!

Nåja jag blev störd ett par gånger men kämpade på och klev av cykeln efter 39 ganska plågsamma minuter och 9 sekunder. Mina ben skulle faktiskt kunna göra om det en gång till idag, det var "flåset" som blev totalförstört av att tvingas tala i telefon med sisådär 180 i puls och andan i halsen.

Nu hör jag att Moccamastern gurglat klart och levererat sex goda koppar kaffe i kannan, så nu vet ni vad jag ska göra.

//Nilsson