Förmodligen är det så att det inte går att blunda för det längre. Hösten är här och det finns ingen återvändo, det är bara att försöka acceptera även om det görs motvilligt.

Stressen att hinna med allt i vardagen börjar bli kännbar om man som vi dessutom vill hinna gränsla vår mountainbikes för 1-2 timmars träning innan mörkret faller. Ännu ett tecken på att vintern närmar sig är att vi startade värmen i huset igår. Eldat i kaminen har vi redan gjort ett antal gånger men, nu går även elementen varma.

Vi måste få till ett bra träningsprogram som fungerar under vintern. Snart är det ju beckmörkt när man kommer hem och då är det inte tal om att ge sig upp på Berget. Kondition är ju givet, men vi känner att styrketräning är nödvändigt för att bli bättre under nästa mountainbikesäsong. Problemet för oss är egentligen att göra det hela roligt och få in rutinen, annars är det lätt att sätta sig på ryggen i soffan när man kommer hem från arbetet. Motivationen är det inget fel på, har studerat allt för många proffs i sommar för att tro att man är bra, hahaha...

Nåja, denna veckan var det ju inget fel på vädret och det bjöds på ett par kanonfina pass med bra tider. Vädret till helgen ser ju också riktigt lovande ut, bara sol. Då blir det ut och ”bomba” i backarna.

Pratade precis med Jon, han har nu beställt sig en CUBE Reaction GTC SL. Riktigt fin cykel måste jag säga! Där finns en hel del fina uppdateringar sedan 2010 års modell, bla är det ju 10 delat bak. Ska bli spännande, kommer väl att bli omåkt av både Jon och Yvonne. Hon har ju satsat på bara två klingor fram, något jag inte tror hon kommer ångra. Cykeln blir lättare, kortare kedja och framför allt mindre växlande på framklingorna vilket ju def betyder mycket.

Men men det sitter i benen också inte bara i utrustningen. Att ha en hög smärttröskel och ett lass med envishet innanför hjälmen är ett bra vapen i uppförsbackar. Hoppas jag...

//Nilsson